29 Juni
Imorgon är dagen jag både längtat efter och hoppats aldrig skulle komma, imorgon åker jag hem till Sverige igen.
Anledningen till att jag inte uppdaterat något är helt enkelt att jag haft fullt upp, både här i Cincinnati och på semestern med familjen. De kom ju hit ungefär en dag försenade och utan baggage, men det viktigaste var ju iallafall att de kom! Jag visade runt dem lite i Cincinnati, downtown, de fick se min skola osv. Sedan bar det av till underbara Florida! Vi spenderade först en vecka i Fort Myers där vi hade hyrt ett jättefint hus med privat pool och grejer, vi slappade mest och spenderade dagarna vid poolen eller stranden. Efter veckan där begav vi oss med bil ner till Florida Keys, och vi åkte ända ned till USAs sydligaste spets; Key West, som var otroligt vackert. I Key Largo fick jag göra något som alltid varit min dröm - simma med delfiner! Hur kul som helst, så söta var de! Efter Key West åkte vi vidare till Miami, där vi bodde på Miami beach. Låg på stranden och chillade och ut på stan på kvällen. Under hela resan var det helt sjukt varmt!! I Miami skilldes vi åt då alla utom jag skulle till New York i två dagar, jag blev tvungen att åka tillbaka till Cincinnati, med mellanlandning i Atlanta. För jag måste gå på något avslutningscamp imorgon, och sedan åka på bussen med alla andra till New York.
Min sista dag i Cincinnati var späckad, och jag har nog aldrig sagt hejdå till så många människor på så kort tid förut - och det var hemskt. Imorses åt jag frukost med Ali, och sedan gick jag med henne till kyrkan för sista gången. Efter det kom Elizabeth dit och jag blev tvungen att säga hejdå till de båda när Diana och Kenny kom och hämtade mig. Vi åkte sedan på ett reds game, baseball. Kenny hade VIP biljetter så det var gratis mat och dricka, åt ingenting dock för jag var alldeles för depp. Efter det åkte jag och Diana till Linda i Madeira och jag sa hejdå till henne, och lämnade en present som mamma och pappa tog med från Sverige, sedan körde Diana hem mig till Cassie. Vi åkte till Robs graduation party så jag fick chans att säga hejdå till alla mina vänner på Madeira, vilket var joooobbigt. Hem och packa, äta, packa, äta, lipa, lipa.. och allt sånt. Även nickyboy svängde förbi och sa hejdå. Kommer sakna alla så fruktansvärt mycket!!
Det här året har varit det bästa, mest spännande, roligaste, underbaraste, lärorikaste, jobbigaste, svåraste året i mitt liv hittills. Jag har upplevt så sjukt mycket som jag aldrig någonsin kommer kunna förklara för någon, och även om jag inte verkar annorlunda för er kanske så har jag ändrats så otroligt mycket. Jag har verkligen fått nya perspektiv att se på saker, jag har lärt mig tusen gånger mer saker här än vad jag skulle gjort om jag valt att stanna hemma det här året. Det har varit underbart, helt jävla underbart och jag ångrar inte en sekund. Jag skulle göra om det igen, tusen gånger om. Imorgon bitti bär det av mot New York. tack och lov så finns Clara med på bussen. Även om vi bara känt varandra sedan augusti (känner myyyycket längre) så är hon förmodligen den människa som förstår mig bäst just nu. Vi har gått igenom, ungefär, samma saker, och vi behöver inte förklara allt för den andra, hon vet hur jag haft det, vad jag upplevt, hur jag ändrats, för hon har haft det på samma sätt. Utan henne skulle det här året inte blivit så här bra! Så imorgon bär det av hemåt, flyget lyfter från JFK någon gång på tisdag och jag förväntas landa i Sverige på onsdag runt 12 tror jag.
TACK alla som har följt mig under det här året!! KRAM!!
Anledningen till att jag inte uppdaterat något är helt enkelt att jag haft fullt upp, både här i Cincinnati och på semestern med familjen. De kom ju hit ungefär en dag försenade och utan baggage, men det viktigaste var ju iallafall att de kom! Jag visade runt dem lite i Cincinnati, downtown, de fick se min skola osv. Sedan bar det av till underbara Florida! Vi spenderade först en vecka i Fort Myers där vi hade hyrt ett jättefint hus med privat pool och grejer, vi slappade mest och spenderade dagarna vid poolen eller stranden. Efter veckan där begav vi oss med bil ner till Florida Keys, och vi åkte ända ned till USAs sydligaste spets; Key West, som var otroligt vackert. I Key Largo fick jag göra något som alltid varit min dröm - simma med delfiner! Hur kul som helst, så söta var de! Efter Key West åkte vi vidare till Miami, där vi bodde på Miami beach. Låg på stranden och chillade och ut på stan på kvällen. Under hela resan var det helt sjukt varmt!! I Miami skilldes vi åt då alla utom jag skulle till New York i två dagar, jag blev tvungen att åka tillbaka till Cincinnati, med mellanlandning i Atlanta. För jag måste gå på något avslutningscamp imorgon, och sedan åka på bussen med alla andra till New York.
Min sista dag i Cincinnati var späckad, och jag har nog aldrig sagt hejdå till så många människor på så kort tid förut - och det var hemskt. Imorses åt jag frukost med Ali, och sedan gick jag med henne till kyrkan för sista gången. Efter det kom Elizabeth dit och jag blev tvungen att säga hejdå till de båda när Diana och Kenny kom och hämtade mig. Vi åkte sedan på ett reds game, baseball. Kenny hade VIP biljetter så det var gratis mat och dricka, åt ingenting dock för jag var alldeles för depp. Efter det åkte jag och Diana till Linda i Madeira och jag sa hejdå till henne, och lämnade en present som mamma och pappa tog med från Sverige, sedan körde Diana hem mig till Cassie. Vi åkte till Robs graduation party så jag fick chans att säga hejdå till alla mina vänner på Madeira, vilket var joooobbigt. Hem och packa, äta, packa, äta, lipa, lipa.. och allt sånt. Även nickyboy svängde förbi och sa hejdå. Kommer sakna alla så fruktansvärt mycket!!
Det här året har varit det bästa, mest spännande, roligaste, underbaraste, lärorikaste, jobbigaste, svåraste året i mitt liv hittills. Jag har upplevt så sjukt mycket som jag aldrig någonsin kommer kunna förklara för någon, och även om jag inte verkar annorlunda för er kanske så har jag ändrats så otroligt mycket. Jag har verkligen fått nya perspektiv att se på saker, jag har lärt mig tusen gånger mer saker här än vad jag skulle gjort om jag valt att stanna hemma det här året. Det har varit underbart, helt jävla underbart och jag ångrar inte en sekund. Jag skulle göra om det igen, tusen gånger om. Imorgon bitti bär det av mot New York. tack och lov så finns Clara med på bussen. Även om vi bara känt varandra sedan augusti (känner myyyycket längre) så är hon förmodligen den människa som förstår mig bäst just nu. Vi har gått igenom, ungefär, samma saker, och vi behöver inte förklara allt för den andra, hon vet hur jag haft det, vad jag upplevt, hur jag ändrats, för hon har haft det på samma sätt. Utan henne skulle det här året inte blivit så här bra! Så imorgon bär det av hemåt, flyget lyfter från JFK någon gång på tisdag och jag förväntas landa i Sverige på onsdag runt 12 tror jag.
TACK alla som har följt mig under det här året!! KRAM!!
på lööööördag
Har börjat packa ihop mitt rum nu, alla kläder ligger i högar och alla bilder osv är nedtaget från väggarna. Och det har gjort så att jag verkligen börjat landa i och fatta att jag ska hem snart. Att mamma och pappa och Stina kommer hit om tre dagar!!!!!!!! längtar så sjuuuuukt mycket!!! Sen att få komma hem och träffa alla igen, och sova i min säng och åååh, det ska bli så skönt! Är verkligen jätte upp och ner men just nu tycker jag det ska bli så härligt att komma hem!!
Brad Paisley konserten var sjukt kul,även då jag inte lyssnar på country musik direkt. Annars har jag bara spenderat dagarna med kompisar, och åter kompisar. Och packning.. FÖR PÅ LÖRDAG KOMMER DOM!!!!
Från konserten, mer finns på facebook. För det tar år att ladda upp här och jag har inte tid med sånt nu, haha.
Brad Paisley konserten var sjukt kul,även då jag inte lyssnar på country musik direkt. Annars har jag bara spenderat dagarna med kompisar, och åter kompisar. Och packning.. FÖR PÅ LÖRDAG KOMMER DOM!!!!
Från konserten, mer finns på facebook. För det tar år att ladda upp här och jag har inte tid med sånt nu, haha.
ofattbart
Jag kan inte förstå att mitt år som utbytesstudent snart är över. Jag kan inte få in i mitt huvud att jag ska lämna allt det här, mitt liv i USA. När jag kom hit kände jag mig verkligen jättesvensk och även om USA var hur grymt som helst så tyckte jag ändå innerst inne att Sverige var bäst, mest för att alla jag då kände bodde där. Men efter att ha bott här i snart ett år nu så känner jag mig inte så felplacerad längre, jag känner mig amerikansk. Jag reagerar inte på saker som jag tidigare tyckte var annorlunda och "amerikanska", allting är så vardag nu och det kommer vara så sjukt svårt att komma hem och ställa om sig igen. USA kommer alltid vara mitt andra hem och jag kan knappt vänta tills jag gått ur gymnasiet så jag får åka tillbaka hit och leva här igen, för det kommer jag göra, på ett eller annat sätt.
En vecka kvar tills familjen kommer hit nu. Det ska bli så underbart och roligt (och konstigt haha) att träffa dem igen. Kan inte fatta att om en vecka typ står jag på flygplatsen och väntar på de ska komma, SJUKT.
Den här veckan har jag b.la chillat hos clara i hennes pool, hängt med karl, vince, lesley och massa andra människor från clark, vart i madeira och gått på deras graduation samt 100000 partyn efteråt. Även om de månader jag gick på Madeira inte var de bästa så fick jag ändå träffa de människor som kommit att stå mig närmat under det här året. Så de månaderna i min första värdfamilj var så sjukt värt det, för mitt år hade inte blivit det samma utan alla mina vänner på Madeira. Som även kommer hem till mig nästa lördag för att träffa min familj!! yaay! På deras graduation så satt jag faktiskt med Puterbaughs, alltså min första värdfamilj. Och jag träffade Abby igen, som jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, jag pratade med både min gamla värdmamma och värdpappa och det kändes jättebra, eftersom flytten inte gick till på det bästa av sätt så var det skönt att få lägga det bakom sig och avsluta allt bra. Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken så att säga, inte lämna USA med "ovänner" bakom sig. ..
På Söndag ska jag med Katy och hennes kompisar från St. Ursula och förmodligen Nick m.fl från St. X till en countrykonsert! Ashärliga människor så kommer säkert bli sjukt kul!
En vecka kvar tills familjen kommer hit nu. Det ska bli så underbart och roligt (och konstigt haha) att träffa dem igen. Kan inte fatta att om en vecka typ står jag på flygplatsen och väntar på de ska komma, SJUKT.
Den här veckan har jag b.la chillat hos clara i hennes pool, hängt med karl, vince, lesley och massa andra människor från clark, vart i madeira och gått på deras graduation samt 100000 partyn efteråt. Även om de månader jag gick på Madeira inte var de bästa så fick jag ändå träffa de människor som kommit att stå mig närmat under det här året. Så de månaderna i min första värdfamilj var så sjukt värt det, för mitt år hade inte blivit det samma utan alla mina vänner på Madeira. Som även kommer hem till mig nästa lördag för att träffa min familj!! yaay! På deras graduation så satt jag faktiskt med Puterbaughs, alltså min första värdfamilj. Och jag träffade Abby igen, som jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, jag pratade med både min gamla värdmamma och värdpappa och det kändes jättebra, eftersom flytten inte gick till på det bästa av sätt så var det skönt att få lägga det bakom sig och avsluta allt bra. Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken så att säga, inte lämna USA med "ovänner" bakom sig. ..
På Söndag ska jag med Katy och hennes kompisar från St. Ursula och förmodligen Nick m.fl från St. X till en countrykonsert! Ashärliga människor så kommer säkert bli sjukt kul!
