ofattbart
Jag kan inte förstå att mitt år som utbytesstudent snart är över. Jag kan inte få in i mitt huvud att jag ska lämna allt det här, mitt liv i USA. När jag kom hit kände jag mig verkligen jättesvensk och även om USA var hur grymt som helst så tyckte jag ändå innerst inne att Sverige var bäst, mest för att alla jag då kände bodde där. Men efter att ha bott här i snart ett år nu så känner jag mig inte så felplacerad längre, jag känner mig amerikansk. Jag reagerar inte på saker som jag tidigare tyckte var annorlunda och "amerikanska", allting är så vardag nu och det kommer vara så sjukt svårt att komma hem och ställa om sig igen. USA kommer alltid vara mitt andra hem och jag kan knappt vänta tills jag gått ur gymnasiet så jag får åka tillbaka hit och leva här igen, för det kommer jag göra, på ett eller annat sätt.
En vecka kvar tills familjen kommer hit nu. Det ska bli så underbart och roligt (och konstigt haha) att träffa dem igen. Kan inte fatta att om en vecka typ står jag på flygplatsen och väntar på de ska komma, SJUKT.
Den här veckan har jag b.la chillat hos clara i hennes pool, hängt med karl, vince, lesley och massa andra människor från clark, vart i madeira och gått på deras graduation samt 100000 partyn efteråt. Även om de månader jag gick på Madeira inte var de bästa så fick jag ändå träffa de människor som kommit att stå mig närmat under det här året. Så de månaderna i min första värdfamilj var så sjukt värt det, för mitt år hade inte blivit det samma utan alla mina vänner på Madeira. Som även kommer hem till mig nästa lördag för att träffa min familj!! yaay! På deras graduation så satt jag faktiskt med Puterbaughs, alltså min första värdfamilj. Och jag träffade Abby igen, som jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, jag pratade med både min gamla värdmamma och värdpappa och det kändes jättebra, eftersom flytten inte gick till på det bästa av sätt så var det skönt att få lägga det bakom sig och avsluta allt bra. Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken så att säga, inte lämna USA med "ovänner" bakom sig. ..
På Söndag ska jag med Katy och hennes kompisar från St. Ursula och förmodligen Nick m.fl från St. X till en countrykonsert! Ashärliga människor så kommer säkert bli sjukt kul!
En vecka kvar tills familjen kommer hit nu. Det ska bli så underbart och roligt (och konstigt haha) att träffa dem igen. Kan inte fatta att om en vecka typ står jag på flygplatsen och väntar på de ska komma, SJUKT.
Den här veckan har jag b.la chillat hos clara i hennes pool, hängt med karl, vince, lesley och massa andra människor från clark, vart i madeira och gått på deras graduation samt 100000 partyn efteråt. Även om de månader jag gick på Madeira inte var de bästa så fick jag ändå träffa de människor som kommit att stå mig närmat under det här året. Så de månaderna i min första värdfamilj var så sjukt värt det, för mitt år hade inte blivit det samma utan alla mina vänner på Madeira. Som även kommer hem till mig nästa lördag för att träffa min familj!! yaay! På deras graduation så satt jag faktiskt med Puterbaughs, alltså min första värdfamilj. Och jag träffade Abby igen, som jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, jag pratade med både min gamla värdmamma och värdpappa och det kändes jättebra, eftersom flytten inte gick till på det bästa av sätt så var det skönt att få lägga det bakom sig och avsluta allt bra. Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken så att säga, inte lämna USA med "ovänner" bakom sig. ..
På Söndag ska jag med Katy och hennes kompisar från St. Ursula och förmodligen Nick m.fl från St. X till en countrykonsert! Ashärliga människor så kommer säkert bli sjukt kul!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Japp, nu har vi nedräkning här hemma tills vi får träffa dig. Ring ikväll om du kan, jag behöver kolla upp några saker med dig.
KRAM!!
Trackback