Lotta i USA

Idag har jag bara varit i skolan och sedan tagit en långpromenad med hundarna. Fick hem mina betyg idag också.. kul att skolan har gett mig F för first quarter när jag inte ens gick där, utan gick på Madeira och fick alla A. Och det tog ner iprincip alla betygen. Så imorgon får jag gå in och prata med rektorn eller något, och det förvånar mig inte om hon vägrar ge sig och säkert tycker att de gjort rätt. Då får jag väl ha ett F då och stå ut med lite sura miner här hemma, inte mitt fel...
Jaja, inte sura över det nu. Räknas ju ändå inte.

Idag på stomp blev det en väldig diskussion över mitt namn. I början när jag kom hit så uttalade jag mitt namn precis som jag gör hemma, men ingen kunde uttala det.. de började kalla mig "Ladda", eller "Lada" kanske (med amerikanskt uttal). I villket fall låter det som ett A och ett D. Så nu har jag själv börjat säga så och alla tror att jag heter så, haha! Så min Stomp lärare som fortfarande försöker uttala det rätt sa idag på lektionen "LoTTa" (extra mycket T) och alla började hacka på honom och sa att jag faktiskt hette "Ladda", hahha!
Jag har blivit så van vid att säga så nu att jag säkert kommer fortsätta när jag kommer hem, säger tillochmed Claras namn mer amerikanskt när jag pratar om henne.

Idag frågade min kompis Katie om det var något speciellt jag kände att jag behövde göra mina sista månader här.. mina sista månader. Usch, jag vill inte kalla det så. Jag vill inte hem. Alla ni där hemma ta det inte dåligt nu men när jag åkte ifrån er så visste jag ju att jag skulle tillbaka, men när jag åker härifrån är det liksom slut, helt över. Visserligen kommer jag ju vilja komma tillbaka och besöka alla men det kommer ju aldrig mer bli på samma sätt. Jag kommer aldrig mer gå i skolan här (även fast det i och för sig är helt okej för mig ;)) och jag kommer aldrig mer bo med min värdfamilj på samma sätt. Det är så sorligt att tänka att jag är halvvägs.